Inlägg

korsstygn

…men nu har jag stickat klart den här korven

 

En gång såg jag en bild på ett broderi med texten ”Ge dig själv tid”. Det var ju fint, men ganska ofta är det det motsatta budskapet jag behöver. Istället för att ”ge sig tid” att gå hemma och dra och gnälla över ditten datten och tro att allt är så svårt och ogenomförbart behöver jag istället få det här kastat i ansiktet på mig själv ett par gånger om dagen:

 

Filip fick ett par brandbilsröda vantar i födelsedagspresent. Det är jätteenkelt och kul att virka vantar. Jag brukar bara köra på och chansa lite, men om man vill vara duktig och nogrann kan man ju följa en beskrivning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen får hemliskudden komma ut! Innan Linnea och Erik hann skicka ut sina inbjudningar där de bad om att inte få några presenter började jag, Mojje och Simon att jobba på denna gigantiska brudkudde. Jag måste erkänna att jag var riktigt nervös när vi skulle lämna fram den. En kubikmeter superpersonlig gåva kändes lite gruvsamt att trycka upp i ansiktet på någon som undanbett presenter, men som tur var blev de båda väldigt glada och rörda.

Kudden har åkt tåg, bil, buss och brevduva mellan Sollerön, Gesunda, Uppsala och Stockholm och fyllts av broderier i mestadels ylle och lin. Mönstret har växt fram lite av sig självt med inspiration från gamla traditionella brudkuddar i blandning med våra egna idéer. Några av de klassiska detaljerna är den lilla bruden som du ser till höger och brudgummen till vänster, representerad av den lejonlika hjorten som fått en krona av metall som en gång under det glada 70-talet suttit på min mammas bikini. Initialerna är också skrivna som på äldre tiders brudkuddar (L.I.D står för Linnea, Ingvars dotter). Baksidan är en ”bredda”, förklädet till Rättviks folkdräkt, framsidan är kläde och toffsarna är ullgarn som Mojje färgat med gurkmeja.

Nu när den är klar saknar vi att jobba på den…

Klicka på en bild för att se den större

I julas fick jag en fantastisk fin present av Mojje. Det var en vacker tygpåse broderad med mitt smeknamn Umma och ett hjärta i kattun. Inne i påsen låg en skatt: Färglada bitar av kläde, riktigt bra broderinålar och ullgarn. Många långa och intensiva timmar senare blev den här kudden färdig. Har ni sett en gladare kudde?

IMG_5137